Utanför mitt fönster
på min arbetsplats
lever en stor flock
av kraxande kajor

Ibland har de möte
i den vinterkala björken
de är många och sitter tätt
likt höstens mörka blad
fyller hålrum mellan grenar

Ibland, som vore de fjärrstyrda
tar de sats och flyger
alla åt samma håll
samtidigt

Ibland flyger de runt
likt ett spöklikt moln
byter riktning
alla i samma sekund

Inte är de vackra
likt svanar eller påfåglar
inte heller sjunger de
likt koltrasten om våren

Men jag tycker om dem ändå
dessa fantastiska fåglar