åh herregud
dina tankar
blir mina spikar
i halsen,
sticker upp som ett hån
när jag gapar
sticker hål
i gommen

våra lekar
blir dikt
ditklottrad i kanten
på en historiebok

i handlingens periferi

inte mer,
men jag begär inget mer

än handstil och dagdrömmar


men du talar med skuggor,
påstår jag
då jag ser dina läppar röra sig

ser ditt kött
omsluta
en del av mig

jag tappat kontakten med
för så länge sedan



och the show är över sötnos
nu släcks strålkastarna
någon tackar
för tiden

och en annan häller upp ett glas
och du faller
till botten av ölstopet

minns scenen
som om du
hade varit där själv

minns kärleken
som om du själv
hade spelat en roll i den

ah, det bränns lite
inte sant?

och stockholms ljus förför mig nu
bränner ihjäl sökarna,

det är för mycket smink här
gatorna är målade

byggnaderna har mascara

det är här
jag är född

det är här
jag kommer att dö

på en trottoar
eller i ditt öga

det gör detsamma för mig


det har alltid
varit samma sak