varför judaskysser du min lyckospindel
smakar du med rödheta läppar
fruktliga giftkörtlar
vassa taggtrådar
men varför

saktmodigt förlamar du mej
långsamt och oanständigt
vitglögat
passionerat
som slaget järn i ässjans blålågande hettsor

men under de slutna ögonlocken
ekar tystnaden

hukar jag i din avrättans mångfalder
häxkupan dryper av falskhettat honungsvatten
förgiftat med ormars avskums avkommas klyvna tungor
måttar du med höften
begiftigar
inventerar nogsamt det arsenika förrådda nattståndet
häller till breddens flöden i druckens silverbägare
avrättar du alla mina känslors lågors längtor
fräter skyndsamt min törsta strupes sköra hinnor
sliter du frälsarkransen ur mina krampa händer

följer med småleende ögonblickar
när jag söker den välhängda repöglans tryggheter

men varför
varför väntade du till morgonen
varför klöv du mej inte när du vrålade av oskyla lustar
under nattens älskogsdanser