jag är ett krig
jag aldrig kan vinna

jag följer spår efter någon,
jag har glömt bort vem
vid det här laget

för döden är allt
och ålderdomshem
är bara ett ställe
där själar tvättas på minnen
innan de återföds

gör mig senil en dag, baby
promise

för jag önskar att jag aldrig
blir förälskad igen
just nu
för jag vet precis hur sånt går till numera

allt som föds dör
och desto
högre himlen man når
desto längre blir fallet

och jag har stulit din röst
för att lyssna till den
de tillfällen
då natten kommer inifrån

som nu till exempel

och jag ser i dina saharaögon
den känslomässiga öknen
som du vilar i

eller så är den ödesmättade sanden i dem
bara jag själv,
en känsla jag föredrar
en miljö jag kan relatera till

men det som varit
kan inte dränka oss

apokalypser föder skapelseberättelser
här
precis här i min hand, kan du se

där springer vi två
som barn,
som barn över en äng
och håret fladdrar
och vi skrattar

utan att tänka på döden


och kanske
är vi odödliga
kanske är slutet på existensen
ett val


och kanske
kan ingen ta våra liv
ifrån oss

om vi väljer att aldrig
någonsin dö