Jag var en fantastastisk småbarnsförälder.
Ärligt talat. Koll på allt. ALLT!
Det var vid tolv, tretton, sådär jag tappade \"greppet\"
Man inser att det inte går att \"manipulera\" dom längre.
Dom tenderar att skaffa sig egna viljor och åsikter.
Stick i stäv med ens egna.
Moraletiska spörsmål ligger inte på \"listettan\" .
Dom ANSER saker.
Och man undrar....
....VAR har dom lärt sig detta?
Inte från mig!
Hos mig får dom mjölk och honung!
Jag vill vara \"moderkaka\" en stund till!
Jag är för vårdande för att klippa navelsträngen.
Behöv mig! Behöv mig ett par år till, vill man skrika.
Men dom bara rycker på axlarna, helt hjärtlöst!
Och jag lider och biter naglar.