dessa år min vän, dessa tider
löper vidare
och jag hör chariots of fire
himlen askgrå
vi tänder på
dansar i slowmotion med de damer
som står till bjuds

står parad i deras karneval
sminkar oss
hånler
visar fingret
och sjunger högst av alla

och när jag tittar på dig
du är alltid vid min sida
ser jag glorian
över ditt huvud
som lyser starkare än någonsin

du är så förbannat vacker, pojke
dina revbenen som sticker ut
din kropp, ett fängelse
att dyrka

och vår vänskap
ligger hackad på glasbordet
blir ett vitt ljus
blir ett underligt driv
i vårt blod,
blir en radda med utbrända hus
ett sorts hypnotiskt brus
som kommer färga natten, morgonen
och vidare
dit bara vissa vågar gå

och de bitar vi sparat
i våra dikter
vi målat av i våra bikter
gömmer sig under vår hud
och med ett rakblad
minns vi vad som en gång sades
skapades
innan allt blev såhär

och vi ligger på marken
ser tefatsmånen hälla sitt ljus
över småtjejerna i kortkort

och häftighetskillarna med ståkuk
viftar med sina butterflies
som om de dirigerade
en pengatransaktion
på liv och död



och jag ser dig på gatan några nätter senare
där du går
ditt mörka hår
ditt mörka leende

den där rymden i din blick
och någon bredvid
precis bakom dig,
dina brinnande pupiller sträcker sig långt
långt in i dem du träffar

och jag tar mina vänner på orden;
de som
knäcker sina öl
tänder sin glöd
och går vidare
och vänder mig inte om
och allt kvar sen
är han som aldrig lämnade stan

men ändå, din gloria
lyser så starkt, min vän
ditt ansikte som strålar
bländar oss andra
vi andra som aldrig hann se ljuset
hann öppna hål i vår hud
spränga upp
barriärena i våra hjärnor

inte hann sluta vår pakt
med den där
som står
precis bakom dig

som följer varenda steg du tar

som ler när han kasserar in
vad du har
att erbjuda