dina rörelser skär upp hinnan
som vilar mellan mig
och himlen

snittar upp mig
som ett slaktdjur
upp&ner
mina fötter bundna
tömmer tarmar
på golvet

släpper ut regnet


och jag ser vinden,
ser den forma ord, mellan oss


dessa ord ingen hör
ingen talar

ingen kan stava



men jag vet inte om det räcker

för ord är bara ord


fast du

om du behöver mig, min vän
så behöver jag dig också



och solen rullar sakta över minklädda åkrar,
den brinner i takt med oss
som vill
och oss som söker

som springer


och vi sitter då och då
har jag märkt
och trevar händer i skuggan av monoliterna
som rests
av vårt förflutna



och när du känner
vinddraget
från min greppande hand
som
missar precis

och när du hör min andedräkt
mellan husen här

när jag blivit ett minne för dig

så kom ihåg att
om du någonsin behöver mig
så behöver jag
dig





och det verkar bo något
i det du säger,
en sorts tidlös rymd

och musiken är
den ultimata konstformen,
men det vet du
redan

och du,
jag
kan kompa dig, kära du
precis bakom dig

precis bak ditt öra
hör du?


fastän någon prioriterade bort rollen du spelat
och lämnade
en mörknande scen

en publik i tårar

lämnade en ensemble
med hål i bröstet
där du en gång vibrerat

vandrade du vidare
min vandrande vän


så packa dina resväskor
om du vill

bara minns att
om du någonsin behöver mig
behöver jag dig



och kanske kommer dagen
då vi behöver varandra

och kanske är det
dagen

då vi hinner ifatt
det som varit

och kliver ut ur skuggan