och johnny
växte upp
på hämtpizza och passiv rökning,
hans morsa fick honom
när hon var sjutton
hon blev
tagen under en helg i en bil av en man
vilken man som helst
vilken man som helst fick duga

och johnny fick göra som han ville
johnny-boy
livet är en märklig scen
tycker du inte det, så säg

som cigaretter bakom skolan,
johnny-boy
som ljummen folköl
innan ungdomsdiscot
som tänkandet till sömns,
johnny-boy
som speglar under ögonlocken
som ser rätt in


och julia övade sig
på sin namnteckning i skolan
ville bli något
göra något, skulle bli berömd
en tonårsdrottning eller tevemodell
vad som helst
precis vad som helst fick duga
någon skulle se henne
vemsomhelst skulle se henne
se henne tindra
se stjärnorna i hennes ögon

och julia ville ha hela världen och mer
julia, my lovely
livet är en märklig scen,
tycker du inte det, så säg

som målande naglar mot hud
som hembränt från de äldre killarna
i sina pappors bilar,
julia min älskade
som första mensen och skulden därtill
som speglar under ögonlocken
som ser rätt in


hjälten mötte hjältinnan när året dog
och ett nytt tog vid
ja, johnny mötte julia
på nyårsafton
raketer i natten
och det var meningen, det skulle alltid
vara dem,
inga svarta hav av tvivel
inga ensamma leenden i andras sängar,
bara de två
bara
johnny & julia

men sverige som landet ligger
med grå kyla kommer
hatet
med stålblå högervindar kommer apatin
och maktlösheten
utan en chans
tar man sig inte fram
det visste johnny & julia
där de dansade
på en märklig scen tillsammans

och något gnagde inom johnny
som arbetsförmedlingen en regnig tisdag
som tanten bakom bordet,
johnny-boy hon granskar dig
rätta till skjortan nu
som en nedsläckt park
som en morgon av planlös tomhet

en tvåa i förorten och bråk
om disken
och kärleken övervinner sällan allt
det vet alla som någonsin älskat någon
och det blir lätt så fel
och det växte svarta taggar
ur deras språk
de rev sig på varandras ord
om kärlek
och vad de hade

tvåsamhet är ensamhet
tillslut, förstår ni
att livet är en märklig scen,
tycker ni inte det
så säg



och nu
har johnny irrat bort sig
tänker på sin pappa
och sin morsa
i sitt egna cancervåld på en klinik
och allt
han inte kunnat greppa
som vännerna
som dött
som jobben som inte finns
som spritflaskorna i skåpet

innanför deras glasväggar
kan han vara den han vill, eller hur
johnny-boy?

men det skulle inte bli
såhär johnny
kärleken skulle vara starkare
än livet
och inte flimra
inte tveka som den gör


och julia ville ha så mycket mer
mer än johnny
hon ville ha hela livet
och så mycket mer
hon hade en perfekt autograf
i handleden

det skulle inte bli
såhär julia min älskade
du skulle ju ha blomstrat
som den
trädgård som bor i din själ
skönheten du bär inom dig
reflekteras
inte längre
i ditt leende


och nu spelar radion trasiga låtar
johnny talar alkohol och gråter
mot julias bröst
utan mening
med barnögon
och julia gråter
utan mening
men cipramil hjälper alltid julia,
cipramil hjälper

det är bara en fråga om tid,
johnny & julia
där ni sitter kvar i soffan
sjunger ibland för varandra
och för teven
som hjälper er att stå ut
och när ni
lägger er om natten
med era speglar under ögonlocken
ser ni in
tillbaka in
vad ni en gång hoppats på
och trott



men det är bara
en fråga om tid innan johnny
hittar sin väg, julia
förstår du? bara en fråga om tid
och cipramil hjälper alltid julia
cipramil hjälper

tills han funnit en väg


och det är bara en fråga om tid
innan julia nöjer sig, johnny
innan hon svalt
sina drömmar om mer så mycket mer,
och spriten hjälper så länge johnny
spriten hjälper

tills hon funnit sin väg


och sömnen är en transport
vars drömmar är hållplatser
det är bara
en fråga om tid och tabeller
johnny & julia

innan ni funnit er väg