i sin vårliga blomning står dom... körsbärsträden o kvinnan... så vackra ...
i sin blomning...
vandrade vi i stillhetens ängsmjuka trånader
så våra höfters nära nuddar som vara kunde
ser du de blommande kyssbärsträden
sa hon...leende
den våtvarma handen trevar varsamt under linningen
alla våra närledes ovandrade stigar vill jag bestiga
drömmer om lägerplatser nära källflödet
sökte jag hennes kullrika utsikter
hennes närheta skrevor
kyssbärslundar
tystnadens talan fördes endast av solsprunget ögonglitter
under vandringen andades vi varandras väntetider
så närheta att vårt syres dräkter skylde kronbladens vitor
lockade ståndaren nära den pistilla ängsvidan
nu har dom ängsbäddat med styvnadens violer
sa hon... leende
som den mjukaste silken doftade hennes läppar
violnätta som ängsrika grönskors blomnader
närde jag hennes oskulda munnars hettor
det profila välsinnets skrattgropar
nackens linjers lockande lockar
som spunnet i silkens slingor
likt nära stränders längtans sökande efter havsvågade bränningar
hetsa händers ivriga sökande efter längtans lundar
våra läppars ohöljda trånaders förlösan
kom
sa hon... leende
ska du få nära mitt kyssbärs blommas dofter
få känna dess nyutslagna oskuldor
dess solvärmda skrevors lustar
ja... allt du ser längtans vara
kom
sa hon...flämtande
vårängen har bäddat oss blomstersängen
till våra trånads trösterika fägnader
våra hetsors brännande längtor
under kyssbärens skuggor
kom