Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Som när man läser den näst sista sidan i boken man inte kan leva utan och man vill gråta över vetskapen att den kommer att ta slut. Dessutom gick den förbannade författaren och dog utan att ha skrivit uppföljaren...


Ambulans


Jag tror det var ungefär
vid den här tiden

jag lärde mig att man nästan kan sluta
andas
och ändå fortsätta gå,
stå och sitta
väldigt
stilla

Det var inte lätt att övertyga
akuta
hjälpare
att du skulle hem

du måste
få bli trygg
igen
med omedelbar verkan
Avdelning 42 måste
få hålla
dina tinningar
nu
om skallen skall hålla ihop

Våra speglar skrämde dig
varenda gupp i vägen skrämde
mig
de skakade det sköra livet

jag trodde
att de
skulle få dig att

släppa

---

Precis samma gupp fortsatte
skrämma mig
flera år efter din död innan jag bestämde mig
Herregud! de är
gupp
i en förbannad väg som inte känner för
någon

De talar inte ens osammanhängde till mig
längre

---


Mamma lever du?
frågade jag

Du bad mig sluta tjata
om det




Fri vers av Rakel Lorner
Läst 539 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-05-04 21:46



Bookmark and Share


    SannaEH
Sorligt och hemskt men oerhört vackert. En mycket gripande dikt.
2007-06-19

    SannaEH
Sorligt och hemskt men oerhört vackert. En mycket gripande dikt.
2007-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Rakel Lorner
Rakel Lorner

Mina favoriter
ego
Manodefensiv
pompeji