de väntar på mig
i deras rum, de instängda

tapetserar lögner
och alla nickar och hejar
tar i hand och flinar överlägset

flugornas parningsdans
och mina skor
mot en smältande asfalt
går ihop
bildar minnen,


mina plirande ögon
mitt köttiga ansikte
håret som växer

dess tjocka strån får
skinnet att spricka, blöda




ta mig härifrån

inga vågspel

inget daltande, bara
ta mig härifrån




vinet smakar inte hopp längre
och desperationen
bryter ut och målar svetthjärtan
under mina armar


vi har alla våra bönemattor
och cigaretter stressar
ner till filtret
och de fyller mitt glas

jag plockar bort delar
från min kropp
byter ut dem mot någon annans
jag är knappast unik,
har bara en
sorts rubiks kub i huvudet
istället för hjärna




ta mig härifrån

inga vågspel

inget daltande, bara
ta mig härifrån




jag är en människa utan hem
inga vägar
målade i askan av nedbrunna
barndomsben
kan ändra något

och jag går alltid barfota
trampar glas
trampar igenom dina krossade minnen
uppskurna halvmånar
under hälarna


de väntar inte längre
dörrarna öppnas till deras rum nu,

och jag river och kliar
gräver nya hörselgångar
nya system inom mig
för parasiterna
som kommit för att stanna




så kom snart,
och ta mig härifrån

inga vågspel

inget daltande, bara
ta mig härifrån


ta mig härifrån
det är jag som står på tur