Pappa har en hemlighet.
Varje kväll efter middagen går han in i vardagsrummet och kryper ner bakom fåtöljen som står i vägen för någonting. Hon har ingen aning om vad det är han håller på med, men hon vet att det är hemligt, för hon får aldrig titta in där bakom.
Han har hållit på länge, flera år minst. Fast egentligen är det nog bara några veckor. Hon vet inte så noga och just nu går tiden så outhärdligt sakta. Hennes dagar är fyllda av väntan och förväntan.

Så kommer äntligen dagen som hon väntat på så länge. En dag fylld av magi. Julafton.
Som vanligt vaknar hon tidigt tidigt. Hon lyssnar noga efter tecken på att föräldrarna är vakna, men hör bara pappas snarkningar där inne i sovrummet.
Hon sätter ner fötterna på det kalla gröna plastgolvet och tassar försiktigt ut i hallen. Lägenheten känns så tom och hon kan inte förstå varför. Men plötsligt minns hon.
Det här kommer att bli en konstig julafton. En lång och tom dag utan mamma. Mamma som ligger på sjukhuset tillsammans med lillebror som är pytteliten och bara skriker. Hon hade hellre sett att han hade väntat ett tag till med att komma ut, så att hon hade kunnat få ha sin mamma för sig själv på julafton.

Hon smyger in till pappa och ruskar honom försiktigt i axeln. Han vaknar och grymtar lite men stiger till sist upp i alla fall. Hon har inte tid att äta frukost eller klä på sig. Hur ska man kunna tänka på sådant en sån här magisk dag. När granens lampor lyser därinne i vardagsrummet, och julklapparnas färgade papper glänser inbjudande. Hon vill öppna allesamman på en gång, men pappa vill hellre vänta tills mamma kommit hem. Hennes underläpp börjar darra och ögonen fylls av tårar. Inte nog med att hon ska behöva fira julafton utan sin mamma, hon ska få vänta på julklapparna dessutom! När pappa ser det skyndar han sig att lyfta fram en julklapp ut högen. Det är det största paketet av dem alla och det har stått gömt bakom alla de andra.
Hennes ögon glänser av förväntan när han säger åt henne att öppna det. Det är nästan lika högt som henne själv och bredare än hennes armar räcker. Hon sliter av omslagspapperet och inför hennes ögon uppenbarar sig en skapelse liknande den hon sett och trånat efter i leksaksaffärens skyltfönster. Ett dockhus.

Dockhuset är gult och har tre våningar. Svart snedtak och plexiglasfönster som släpper in ljus och låter husets invånare titta ut på omvärlden.
Längst ner finns ett stort garage med blankmålat grått golv och gula väggar och tillhörande verkstad. Där står dockpappan med stela ben i blå byxor och lutar sig mot snickarbänken. Bredvid finns en tvättstuga med blått golv och blåa väggar.

Om man följer trappan i husets centrum kommer man upp till vardagsrummet med bruna soffor och en tv som visar fiskar. Där finns också en öppen spis vars röda lampa, i smyg gömd bakom ett par vedträn, sprider ett varmt sken och en behaglig värme. Hon känner igen tapeterna från det vardagsrum hon nu sitter i, och inser att det här inte är vilket dockhus som helst, inhandlat i en leksaksaffär dit vem som helst skulle kunna gå. Det här dockhuset är unikt och bara hennes eget. Home Made by Pappa.
Tar man till höger från vardagsrummet kommer man in i köket. Även där är tapeterna välbekanta, röda med vita blommor, precis som i köket där ute. Köksmöbeln är hemsnickrad, en vit kökssoffa och blå pinnstolar med tändsticksben. Runt fötterna på diskande dockmamman snor två små kattungar medan kattmamman ligger behagfullt utsträckt i korgen mitt på golvet.

Tar man sedan trappan upp ytterligare en våning hamnar man i en liten hall där taket pryds av en kristallkrona omsorgsfullt hoplimmad av små små genomskinliga pärlor. Till vänster leker två små barn tafatt i ett rum tapetserat med röda ränder. Den röda våningssängen verkar som gjord för att klättra upp i och tittar man noga kan man se en fantomentidning på kudden i den översta bädden. Badrummet i mitten har blått kakel och ljusgult porslin. Här finns både badkar och duschkabin, och på väggen hänger tjocka vita handdukar, som hämtat ur vilken inredningstidning som helst. Husets sista rum, på höger hand, är tapetserat med föräldrasovrummets gula vävtapeter och innehåller mycket riktigt en dubbelsäng med matchande nattduksbord på ömse sidor.

Efter rundturen känner hon sig matt och omtumlad. Och så lycklig. Nu gör det inte längre så mycket att mamma är borta hela dagen. Det här är allt hon har önskat, drömt och trånat efter när hon stått framför leksaksaffärens skyltfönster med sin kalla näsa tätt tryckt mot rutan.

Ett alldeles eget dockhus.