nakna städer
tunga människor
huden runt köttet
likt gladpack

nakna städer, där vi alla blöder

koagulerade statyer
väntar på sina bussar och tåg
väntar på vägen ut
på solen
som lovat att svälja oss alla en dag

det växer överallt, växer svarta blommor
i min handflata
växer hår från mina ögon
det växer händer ur marken
som greppar mig
hindrar min färd mot himlen
min jakt
efter dig


för du,
med ditt leende på sned
tar du hans hand och hoppar från bron
klyver havsytan
och byter universum

och du,
du minns
i denna passerande sekund
när ni var barn
hur ni sprang zickzack i jättarnas land
som vinnare och förlorare

och jag,
jag kunde inte stoppa dig
jag var din sorg
ditt hat
jag var ditt leende, ditt skratt
men nu
är jag borta



och du sa till mig en gång
att vi repeterar allt som ska göras
och sägas
ord som vi lär oss utantill
i en livets teater

och nu är filmen slut
ett tjugotre år långt manus
och en punkt
de blanka sidorna efter det

eftertexten jag hamrar
på en internetsida
är bara konstens spottkopp,
förlåt mig


men jag var bara en skugga som kom förbi
som försökte hitta
in i ditt hjärta
en skugga av en man som förlorat allt
han en gång trodde han var

med sin penna som symbol
och tröst

jag var ett skal som smekte din kind
som försökte sova
mot dina bröst
ett skal urholkat av alla löften

som vred sanningen till lögner





nadja, jag är här nu
i dessa nakna städer
bland koagulerade statyer

och jag ser din kropp
som om du aldrig skiftat skepnad
från kött till jord
till sten
på en gård där avlägsna släktingar
driver runt
i samhörighet över det som
förlorats


det är så bistert här, inte ens åskan
vill något längre
och duvornas soldater, pickar betongskinn,
deras döda ögon är sandkorn
man blästrar
gapande byggnader med



resan till landet ingenvart
tar vi alla

och alla här, vad vi än gör
blir bara bleka kopior av dig

vi blir bara tama uppföljare
vandrar en väg
du redan färdats

och allt du behöll
när du gick
fattas här

för du tog vägen ut


och vi är alla stjärnor
på någon annans himlavalv
brinner likt en båge
blir stoff
blir en dröm
att vakna ifrån


nadja, tänd eldarna
när jag sluter mina ögon
stoppa mig från att gå vilse

den dagen
jag tar vägen ut