Sväljer blod
frossar förvirrat i min egen dom
min undergång

vore det inte för ljuset
det där klara skenet framför
hålet av svärta
då skulle jag fasa för gravens
ensamma fäste
att förlorad till det förgängliga
ruttna bort i glömska

Men domen är mig ingen dom
den är en sanning
ett apokalyptiskt drama
där avsikten gör hjälten
inte gärningen