jag sväljer
dina ord hela
vill inte känna
smaken av
lögn

dina armar
kväver min oro
smeker mitt hjärta
varmt och
rött

våra läppar
möts i ständigt
hopp
med en eftersmak
av rädsla

vi lever i
en euforisk värld
men utanför fönstret
sprider ängslan
obehag

jag blundar
rädd för verklighetens
skam
kysser dig igen
i vår egen

kärleksgömma