Här i grönskan prakt
bland blommor som sträcker sig mot solen.
I sin vilstol sitter märkt av livet
och ålderns tecken en kvinna.
En gång var hon som en blomma
i vårskrud klädd.

Som gick till mötes
en ståtlig kavaljer
när våren stod i full blom.
För honom var hon en flicka som en viol
med rosenröda kinder.
Så söt att han kysste henne på kinden
när de möttes på Strandvägspromenaden.

Som blommorna dör
när sommarens sista ljus dör bort
och hösten går över i vinter.
Vissnar människor ner
och dör bit för bit,
när livets går mot sin höstskymning.

För många var resan dit
lång och bekymmersfri,
för andra lång och mödosam.
Några dör bort fridfullt och vackert
andra gör det smärtsamt
och fullt av ånger.

Var livet
mödan värt
när slutet blev så här.
Mitt i all grönska
som för henne bara är en kuliss.
När hennes tankar är lång borta
i en annan tid.