Varför håller vi på så här. Tänk så många vi sårar. Men kroppens lust är stark. Hur ska vi ta oss ur det här. Du är så fin, så stark och du ser mig som jag verkligen är. Vi behöver inga fasader.
Men nu finns det ingen möjlighet för oss.
Kanske i ett annat liv.
Hur kunde det gå så långt. Några blickar, några leenden och nu ligger du här brevid mig. Jag vet att du snart måste gå hem, hem till familjen.
Jag lovar mig själv, aldrig mer. Men nästa dag saknar jag dig mer än någonsin.
Jag vill inte mer, men du uppmuntrar mig. Vad säger egentligen ditt samvete?