Svårt att beskriva med ord.
Ord kan varken förklara inåt eller utåt.
Det är som luft,
Utan en förklaring.
Handen rullar,
Flyr bort från sanningen,
Flyr in till drömmarna.
Hjärnan slutar tänka,
Hjärtat förlamas,
dem gångerna,
handen,
själen,
tar över.

Det tänks inte,
Vad som rimmar,
Vad som passar,
Det är själen,
Som skriver.
Skrivs vad som bärs inom hjärtat,
Så som det skrivs,
Lär den stå bli.

Det går inte en dag,
Där ord och meningar,
Skrivs,
Som i slutändan bildar en förklaring,
Om det hela.

Det känns,
Som handen,
Flyr på ett silverflat,
Som vägrar få ett slutlig slut.

Varje dag väcks nya åsikter,
Idéer,
Önskningar,
Därför lär mina poesier aldrig få ett slut.