9 Juni 2000

Ett oförglömligt datum,
Som varje år,
Är till påminnelse av själen som dog ut,
Där hjärtat slutade slå i 180,
Utan valde stanna totalt vid noll.

Jag hann dig inte säga adjö,
Utan jag hann endast se
Mina tårar rinna
I min egen spegelvink…

Jag hann bara bli en död själ,
Som vandrar döende
Men som död lever…

Varje dag, Varje natt
Bär jag skam
Skulden av allt
som endast du kan läka..

Från himlen?
Jag är inte orsaken,
Men om jag var hemma
Just den dagen 9 Juni 2000?
Kunde jag ha hjälpt dig?

Jag vandrar död,
I en levande värld
I Påminnelse av
Den stora dagen
9 Juni 2000?
Då livet förändrades totalt

Du försvann
Lämnade mig på mina egna ben,
Skulle inte vi besegra världen tillsammans?
Varför lämnade du mig?

Jag hann dig inte ge en Bamse kram, som varje morgon
Jag hann dig inte ge en pussgurka, som varje natt
Jag hann inte säga för en sista gång, Jag älskar dig
Jag hann bara se dig försvinna,
I min egen spegelvink

Där du den dagen lämnade ett par ballerina skor, parkerad under din säng
som fortfarande idag står där sen 9 Juni 2000, då det var din stora underbara dag, Student!

Men som var din dag, till paradiset, dagen gud ville ha dig i hans famn


Jag hann bara se dig försvinna, Syster.