Där låg den

snäckan

som sjömannen

tagit hem från sina

resor

i främmande länder

Varsamt tog jag snäckan

bar den mot mitt bröst

lade mig sakta i gräset

med snäckan vid mitt öra 

Berätta om havet bad jag snäckan

snäckan berättade 

 om rullande

vågor mot vita stränder 

om stormar

som bröt sönder allt

 på dess vrålade vågor 

om alla människor och skepp

som havet begravt 

Jag slöt mina ögon

följde med havet

ut mot det okända

i min famn höll jag

snäckan

med havets brus.