Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du? Förlåt

Vem kan vara säker, är det du som är här? Dina minnen är skarpa, de förföljer dig och låter dig tro att du inte har någon inverkan på morgondagen.
(Den gårdag som grämer dig kommer snart att åter ligga osynlig framför dina fötter, först när du snubblat kommer den att hånskratta åt dig. Du gjorde det igen, och medan du i tysta bruk förvandlar detta förvållande till ett behov att förtära deras smärta, förnimmer du berusningen motsvarande vinets. Grattis, du är nu en törstande vampyr utan lidelse efter blod.)
Jag känner din närvaro kring min långsamt tinande hud, men din blick är någon annanstans. Jag ber dig inte att komma tillbaka genom en hand över din, påkallar aldrig din uppmärksamhet, vill inte störa. Har jag ens någonting att säga? Kanske spelar du, kanske är det jag som spelar, lurar vi varandra. Vill du att jag försiktigt ska blåsa bort fukten ur dina ögon, kyssa din hand, smeka din kind och ömt yttra en undran
”Älskling, vad tänker du på?”

Svarar vi någonsin med den tanke vi omedvetet låter oss påverkas av, eller ersätter vi den snabbt och övergående med någonting för oss inte lika förtroligt?
Fantasin är slut för ikväll, jag låter dig tro att jag betraktar dig som enfaldig om du tror mig när jag med en lätt axelryckning besvarar dig med ett
”Ingenting speciellt”

~

Betecknar jag sanningen när jag försvarar min själ med absurda förklaringar som en älskande vill tro på
”Mobilen måste ha dött”

Anklaga mig inte, minns du inte i din första farhåga den tysta varning jag bekännande kallade fram
”I tell you right away, love, jag är inte den du tror”
Nu ler jag åt ditt fördärv, gäspar åt din naivitet och förkunnar för dig
”Glöm aldrig: misstankar har sällan fel”

Jag är kapabel till att styra över känslor och jag kan förleda dig in i fel morgondag om jag tillåter mig själv att uppväcka den kraft andra vill jag att ska glömma att jag har
”Jag vet inte vem jag är men jag dör hellre än att låta dig få veta”

Jag lovar dig den evighet du tror på men som jag knappt kan stava till. Jag låter sammetslena ord förvränga rösten till ett sanningens yttrande. I’ve got the knowledge in life that you ignore
”Allting är en tillfällighet”


Jag idkar vilsna själar i besatta jakter på styrka men den bestående huvudpersonen är jag,
och bara jag.

~




Övriga genrer av Elália
Läst 727 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-05-30 17:16



Bookmark and Share


  Hiro
Du har ditt åldriga språk, uppblandat med nymodigheter. både bra och dåligt, det ger en effekt samtidigt som det irriterar det enkla ögat som är van vid text-tv litteratur, om du förstår vad jag menar.
själva innehållet är ärligt, men kanske samtidigt inte. På samma sätt som du öppnar din själ, stänger du ute din svaghet. Känns fortfarande som masken är på, nu inte för andra utan för dig själv. Du intalar dig styrka, för att inte brista...kanske, eller så är du så kall som du påstår. min tolkning.
2007-09-18

  coffe
skön vacker/c
2007-07-28

  Rosen VIP
Tyckte om att läsa denna, en text i självrannsakan, i \"diskussion med sin själ, var står jag , vem är jag?
du skriver i flyt med mina ögon..
gillar spec. de sista två raderna.
Applåd!
2007-06-27
  > Nästa text
< Föregående

Elália
Elália