Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du.

Jag hatar dig
för vad du gör mot mig
med mig.
Jag hatar dig
för att du inte kan älska
för att du inte känner.
Jag hatar dig
för att du kom in i mitt liv
in i mig.
Jag hatar dig
för att du är du,
för att du är svår

Jag saknar dig,
den du är
den du aldrig kommer att bli.

Min, du blir aldrig mer än
bara du.

Jag blottar mina känslor.
Vilka känslor?
Jag skriker ut mitt hat.
Vad är hat?
Jag älskar dig sönder och samman.
Vem är du?

Ja, vem är du?
Du, på andra sidan muren och jag, som ihärdigt försöker klättra in.
Du bygger den högre och högre och jag faller gång på gång
Min kropp är köttad; könet hänger i slamsor längs de avklippta benen
hjärtat andas frenetiskt bredvid ett avskuret öra
blodet sprutar ur alla hål min kropp försöker andas igenom
ett materiellt jag
pulserar
av det enda som finns kvar.

En förtvivlans tystnad ekar,
det enda som finns kvar.




Fri vers av Elália
Läst 680 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-10-09 22:10



Bookmark and Share


  Rosen VIP
Bra skrivet..i hårda ordalag..vänder ut o in på känslor i stark frustration över obesvarad kärlek!
(glöm din knölen)
2008-11-03

  Don Michael
Dumpa killen...eller duka under! Bra text för övrigt.
2008-10-20
  > Nästa text
< Föregående

Elália
Elália