Pulsen slår och hjärtat pumpar frentiskt ut blod i de hungriga blodkärlen.
Jag utsöndrar värme till de köldskadade fingertopparna som ljudlöst men ack så ivrigt trummar mot allt de kommer åt. De försöker hinna ikapp med frustrationen som rusar på bordskivan men den är redan för långt iväg för att de ska ha en chans.
De nöjer sig att leka med kvarblivande leenden för att sedan lyckligt slicka i sig Piggelin-glassar och odla smultronträd under högtalarna som sipprar liv och verklighet med Howie Days ord som tongivande befälhavare.
Färgen är röd, i symbios med den blommande smaken på ett par trasiga läppar.
Doften är passionerad, med ett uns av en högfärdig halsknyckning.
Tankesystemets enskilda papperskorg är rensad på äppelskrutt och ångest, och plåthöljet som omsluter hjärtat nyputsat,
fötterna nyfilade.

Essensen är total, sinnena förenade.