du fick aldrig veta
att när jag försvann
slutade du att existera
och du fick aldrig veta
att jag dricker svart kaffe till frukost
för att stilla min hunger

jag kommer ihåg
att du skänkte vätska åt havet
att du samlade damm
och blev beroende
och jag kommer ihåg
ditt ensamma tvivel
som långsamt förvandlades
till elektriskt laddade tårar

och nu när jag ligger här
ensam i min soffa
med endast en vägg att tala med
är det enda jag vill
att kunna ligga vid din sida
och betrakta bilderna
bakom dina ögon

jag är ledsen
om jag kom för djupt
i din kropp
jag är ledsen
att jag är omöjlig
att förfölja
jag är ledsen
att jag högg av båda dina ben
och därefter lät dig löpa

det enda jag kräver
är att du finns där
när jag behöver dig