jag ville skriva
om förlåtelse inatt
men jag åkte förbi porträtten och blommorna
på de döda barnen och ungdomarna
från den där branden
och tänkte
hur förlåter man någonting egentligen,
är det bara att gå
ta jackan och trampa på
låta tiden slipa av de vassa kanterna
på den svarta stenen
som vilar i ens mage
och inte glömma bort att andas
för var slag ens hjärta slår


jag vandrar här, det är
rätt ensamt vill jag lova
denna främmande stad vill mig något,
men jag vet inte vad
och runt mig
kretsar viljelösa människor utan bensin
och åren som gått
är ljudet av klapprande flyende fotsteg
i deras skratt,
och deras kinder är så nedtrampade
och de har spruckna kärl i ögonen
ett för varje dröm
som blommat upp
och sedan förblött

men det gör inget
jag sitter nu inatt och vill skriva
om förlåtelse
men hittar ingen för linn,
och hon hittar säkert ingen
för mig heller
men det spelar ingen roll
för jag tror
på det goda livet igen
men undrar hur ärlig man kan vara egentligen
hur mycker kan man visa
lägga upp på bordet
och låta andra peta i

men du,
jag känner något under den här febern
och den här folkölen
och de här rullade cigaretterna,
känner något under hettan
och det gråtande regnet
och under
midsommarhysterin

och du
tatuera in mitt namn där det passar
glöm det bara inte
vad du än gör,
för jag vill bli en dikt av dig en dag
födas av din penna
ammas av dina tankar
upphöra när du sluter dina ögon

och jag har skrivit syre
så länge nu,
hundratals dikter här är bara som att rita
en karta över universum
med hjälp av en kikare
och inte har jag hittat ett jävla svar
på någonting
och det har tagit 24år för mig
att skriva den här texten
och tiden är nog ett ansikte av vax
trots allt
där solen
får oss att blöda och rinna
i strömmar av stearin

jag känner något du,
jag känner en närvaro
och ett hopp
från sjunde våningen
känner vinddraget som sliter i huden
griper mitt hår
jag väntar på kollapsen
på konflikten och konfrontationen
och när jag ligger där
eller står där som den man jag försöker vara
den pojken jag faktiskt är,
bruten
mosad
mot göteborgs ogästvänliga asfalt
tänker jag på dig

på hur det alltid känns
som att komma hem
när jag träffar på dig