du trycker av
och jag går

kommer nära
så nära nu



stålet i ditt blod
askan under din hud
jag fimpas
så lätt
vrider mig
och vänder

du skjuter fyra nya ögon
i mitt hjärta,
ett för varje bokstav i ditt namn

du river av två testiklar
ersätter dina bortopererade halsmandlar
pressar ner dem
i halsen,
en för varje svek


och jag hoppas du kvävs




ditt blod växer här
som tistlar
från mitt ansikte

men det är inte tårar, det är taggar
som sticker hål
på skinnet
under mina ögon





jag har ett ärr i pannan
de öppnade mig en gång för länge sen
tog något
eller la till,
jag minns inte

kanske gav de mig kraften
att förändra världen

kanske tog de min vilja ifrån mig





du trycker av
och jag går

på en tunn linje mellan ett skrik
och en viskning





ett sms satte mig på en tripp
fyrade av något
som en revolverkula

slet sönder försvaret
penetrerade murarna

med krutdoften
likt en andedräkt
att klä mitt ständiga tvivel med





sen sist ,
har jag faktiskt glömt dig
inte ett spår kvar
din jävel

sen sist,
har jag rest mellan städer
kysst dina läppar
på andra människor
subba

du var ett virus jag fick skära av
från de bitar
av min kropp du legat med

och jag behövde inte det där
den där
darrande handen

den där flackande blicken

de där
minnena av oss
första natten i lägenheten
jag vill inte ha dem

de saknas knappast

sen sist,
har jag tagit bort födelsemärket
på min rygg
karvat huden skrynkligt rosa för att liksom matcha
mitt hjärta

sen sist,
har jag tapetserat mina lungor
med tjära och THC
marinerat min lever
med glömska






och du trycker av
jag går

på gränsen, hela tiden
på gränsen


det här är inget nytt
bara samma gamla

samma gamla mobiltelefon
som ringer
samma jävla huvudvärk
som vittnar om en intellektuell hjärntumör
en mental kollaps

samma kuk
samma fitta


samma cirkel
samma linjer
i min hand och i ditt ansikte

lite djupare kanske,
men fortfarande samma



tryck av igen
så lovar jag
att jag går
längs mynningen,

utan att avundas revolverkulan
den här gången