Det var mörkt, Månens svaga sken nådde in i rummet trotts att både persiennerna och rullgardinen var nedfällda. Det ryckte till i hennes ögonlock. Vakna, det är dags att vakna. Det gick trögt, hennes kropp var stel och magen riktigt skrek av törst. Det var länge sedan sist, och skulle hon inte få lyckas stilla hungern inatt så skulle det var över för hennes del. Sakta, för att testa kroppen gick hon fram till fönstret och öppnade det. En kall vindpust svepte förbi och hon huttrade till. Det var en kall natt,. Men trotts det skulle hon lyckas, hon var säker på sin sak. Syster Måne hade nämligen redan berättat det. Hon stängde sakta fönstret och började sedan gå omkring lite i lägenheten för att få igång kroppen. Efter 30 minuters övningar och dylikt kändes det okej och hon var säker på att det skulle funka bara hon var försiktig. Hon gick ut i hallen och tog där på sig sin nattsvarta sammetskappa och gick ut. Det fick bli första bästa offer inatt. Hon hade inte tid att vara kräsen. Men offret fick inte vara för starkt heller, hon själv som var så klen skulle aldrig klara av det. Hon funderade en stund och styrde sedan stegen mot pubben, dom alkoholpåverkade var lättare att strida mot men deras blod var inte gott, men hon kunde inte vara kräsen påminde hon sig själv om. Hon kollade sin omgivning och fann snart ett träd, det var perfekt. Sakta och ljudlöst lämnade hon skuggorna och gick fram dit, väl där hoppade hon smidigt högst upp bland lövverket utan ett minsta prassel. Hennes väntan började. Efter bara 15 minuter kom han, hon visste inte varför men hon kände på sig att detta var rätt offer. Han såg inte ut att vara påverkad, men han kunde inte vara sådär jättestark ändå. Hon uppskattade hans ålder till sådär 15 år, lika gammal som hon själv var då hon dog, eller om man vill kalla det föddes. Hon lät honom passera, sedan började hon skugga honom. Även fast hon var en bit bakom honom började det vattnas i munnen på henne. Hon blev mer och mer upphetsad käkarna spändes och tänderna växte, hennes annars så vackra händer förändrades och naglarna växte och liknade långa klor på rovdjur. Han svängde nu in i en gränd, hon tog och började förbereda sig för språnget, ett två…
”God Afton”
Hon hade varit ouppmärksam, hon hade glömt att smyga och nu hade han vänt sig om och hälsat. Blixtsnabbt vände hon sig om, lät förvandlingen ske baklänges. Hon var nu en vanlig människa. Snabbt vände hon sig tillbacka igen.
”God Afton”
Blev hennes svar. Motvilligt mötte hon hans blick och flämtade till, han var så…vacker. Hur kunde hon ens tänkt tanken på att döda någon så vacker människa?
”Ni får ursäkta att jag inte märkte Er tidigare. Vill Ni någonting?”
hade hon varit uppmärksam hade hon märkt att han pratade lika gammalmodigt som hon själv, men hon var alldeles för trollbunden av hans ögon. Dom var mörka, nästan svarta med en hypnotisk glans.
”Jo, jag gick vilse, skulle jag kunna låna Er telefon?”
Sa hon efter ett tag.
”Den här vägen kära Ni”
Hon följde honom fram till en dörr, men där blev det tvärstopp, Hon kunde bara inte gå in sådär utan en inbjudan.
”Oj, Ni går ursäkta min brist på hövlighet”
Sa han innan han harklade sig och fortsatte klart och tydligt:
”varsågod att kliva på”
han flyttade sig åt sidan och hon steg in. När han tagit av henne kappan och hängt den på en krock gjorde han en lätt nick mot telefonen. Hon gick fram dit och började fundera på vad hon skulle göra när hon plötsligt kände en tass mot ryggen, hon vände sig om och stod ansikte mot ansikte med en best. Han tog ett språng och slet bet henne i halsen, allting mörknade fort.

Det var mörkt nu. Han steg upp och gick fram till fönstret. Bra, hans magi hade fungerat. Nu stod syster Måne uppe på himmelen och lovade någon stackars svag vampyr en underbar natt utan törst. Han log för sig själv och gick sedan ut i mörkret, med stegen styrda mot pubben.