Alla ord är stulna
och vad har jag att erbjuda
världen som någon annan inte redan
har skrivit eller sagt

nu
när mina tårar
faller över en brinnande stad
och jag längtar till snön
som föll över min barndoms vintrar

Helsingborg är för litet
för min längtan
men världen för stor för min rädsla

så vad gör man när
man vandrar längs
eviga omvägars väg
och när allting upprepar
sig själv

kanske är livet bara en repetition
och kanske är döden vårt verkliga liv
kanske drömmer vi bara en kollektiv dröm
och
när ridån går upp
ska vi stå där inför tomma ideal
med ögonen fyllda av skuld

byråkraterna säger
du måste in i systemet
där finns dina möjligheter
att bli fri
och jag undrar varför man definierar en människa
utifrån vad denna arbetar med och vad man har för
årsinkomst
när inte ens hela världens inkomster
kan täcka mänsklighetens blödande utgifter

post-existensiallismens
nya dogmer byggdes på religös sankmark
och vad har de för förutsättningar
att genomlida den exalerande
sekulariseringens brinnande tyranni

och kyrkorna byggdes
på omänskligt fundament
budord instiftade av
skönhetens ouppnåeliga ideal

demoniska trossatser
längs utmätta avvikelser

artificiella tårar längs törstande kinder
mörka avgrunder i unga ögon
och hanfallenheten inför oss själva

och jag darrar inför framtidens vässade klor