Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dröm 117

En sträng hade brustit.
Hon tog loss den,
försökte sätta tillbaka den.
Knipsade av den,
försökte förlänga den.
Lindade den runt fingret,
försökte förtrolla den.
Hon gjorde allt hon verkligen kunde,
men det var förgäves;

Hon hade redan från början
följt solen.




Fri vers av Stefan Vrees
Läst 569 gånger
Publicerad 2005-03-20 10:00



Bookmark and Share


  emma
Tänker på Line "Knutzons Först föds man ju" och alla trådar.
2005-03-22

  Hanna k.
Mycket vacker text, kan inte riktigt sätta ord på vad det är jag gillar med den... Men mycket fint skrivet!
2005-03-20
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Vrees
Stefan Vrees