som två vilsna skepp i nattmörker
möttes vi över stridigt vatten
så nära svallande segel
bebordad i ruffen
livrädda snipan
stormbogad
rorkultad
låring

långt fjärran från fyrbelysta vattenvägar
så närgånget bränningar som fräser
skummade dina våta klippors ytor
lovade du mej till dikt bidevind
länsade mina känslostormar
glippar dina svalla skevor
stormsäkrar vindfällen
styrsäkrar masten
kränger skrovet
vindvaggar
bordar

så nära dina rödheta stormfåglars löftesbringare

men;jag ser oss mera ; som
två trygga skepp i natten
trofast förankrade
i hemmahamn
vår hamn
i famn
mm