Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skam den som ger sig.


Skam den som ger sig, skam den som ser sig besegrat av systemet.
Skam den som beger sig ut fast besluten om att någon skall bli bestulen.

Skam den som skäms och skamset ser sig själv som ingenting värt.
Skam den som lever i en förfluten tid.

Tiden flödar och tid är liv.

Man kan skruva sin klocka fram och tillbaka, men tiden går ändå som den vill.
Man kan minnas alla stunder och fly det som stundar.
Skam den som flyr från sin sinnesbild.

Man ser ingenting, illa fall inte mycket då man blundar, med lyckan höljd i dunkel.
Det är viljan som gör att vi kan nå högre höjder samma vilja som gör att trebarns mammor försörjer sin familj med dubbla skift

Skam den som ger sig , skam den som reser från ansvar och plikt.

Låt oss sätta oss ner i samma tid och rum i min favorit fåtölj. Vi kan leva här och nu.
Jag vill träffa någon som svär på gud.

Jag vill träffa en tjej som gärna träffar mig och som bestämmer sig för att jag är den, Den som känns helt rätt.
Och även om jag skulle vara fel så kan hon väll ändå låtsas det.

Skam den som ger sig.

Skammen beskådas bäst på lång håll.
Så jag gör nog bäst i alla hålla mig lite på avstånd.

Om man ändå ska vara ensam kan man lika gärna vara det tillsammans.
Det vi vet med säkerhet är att tiden aldrig stannar.

Så kom och låt oss döda lite tid med varandra.









Fri vers av Kim Hettman
Läst 271 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-06-26 10:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kim Hettman