Jag absoberar sorg,
gråter de tårar som bör falla från andras ögon,
senaste tiden har jag börjat förakta människor,
de människor som är lyckliga.
Känner att de alltid döljer något, något tungt.
Jag vill gråta deras tårar också,
slicka mina sår efter deras sorg,
finna anledning att inte vakna.
För då finns det förklaring till frågorna,
finns punkt efter stor bokstav.
Då kan jag vara ledsen med gott samvete.
Skylla ifrån mig,
inte ta ansvar,
skölja min själ.

då, då kan jag glömma min egen sorg.