I en bädd av blommor
mjukt inbäddad
sover du .
Sträcker mig fram
och smeker din kind.
Men vill inte väcka dig
där du sover intill
en av dagg skimrande morgon.
Så vill jag vara med dig
intill evigheten.

Jag får låta tårar
skölja dimmorna bort.
Verkligheten är
som den är.
Jag får leva i min värld
där du är med mig.
Den världen
är som en dröm.

Bland allt ljuvligt som är
av naturen skapat,
är du en diamant.
Du kan liknas
vid det sköraste glas,
skimrande.
Av kristall skapat
att förljuva mina drömmar.

Mycket kan jag
försaka,
mycket kan jag missa.
Men drömmen om dig
får ingen ta ifrån mig.
Den gömmer jag
intill evigheten.

Du känner min själ
och min längtan.
Mina tankar kan du tyda
och sedan gömma dem
Trogen kärleken
är du och jag.
I tryggt förvar
intill evigheten.