Snart är det dagen
då vi möttes -
tänk 25 år
som vi skulle
firat ute på
klippan
med räkor och vin
Jag ser in i
din havsblå blick
världens varmaste
Jag känner
ditt leende
jordens ljuvligaste
En dag när jag
slumrade i solstolen
på altanen
rörde du vid min skuldra
Sedan blev allt som
vanligt
Det blir patetiskt
att sitta ensam
på klippan -
hänryckningens tid
sa du jämt och skrattade
Jag saknar din
varma humor
din ömhet var
så enorm -
dina kramar så tillitsfulla
din trygghet så förtröstansrik
Ingenmanslandet
är så stort
så förfärligt ensamt
Sorgen sägs vara
kärlekens pris
men kärleken är evig
- det vet jag -