Mina inre knopar
knutar
som binder samman min sorg
med misslyckande
flätas sakta upp och
släpps lösa
i oändlighetens frihet

Stenarna som skaver
tynger
under mitt bröstben
rullar så sakteliga
ifrån varandra
över gräsängars öppenhet
och lever sitt liv
någon annanstans

Dock lämnas jag ej där
med tomma rum
utan fylls av
ljus

Kanske ser du glittret i mina ögon?