Jag kan inte förstå
Hur mycket jag än försöker
det var faktiskt Du och Jag en gång i tiden
Du och Jag mot värden ensamma stod vi upp för vad och vilka vi var
Ensamma och lämnade av värden
Men just nu känns det som om allt med Arne, choklad på ica, bildkollaget på öppna och uteritterna bara var en dröm som jag drömde för länge sedan
Då var det inte Du och Jag utan det var ni eller vi eller dom två
Så som det Alltid skulle vara
VI TVÅ
Men eftersom tiden gick och våra liv drogs helt ofrivilligt åt helt olika håll blev det Du och Jag
Vi förvandlades till något som ingenav oss ville öppna ögonen och se i vitögat
Men tiden läkar tyvärr inte Alla sår
Tiden har gjort våra sår mer färska och mer öma
Öma för omvärden
och ömtåliga för evigt
Våra värdar är så olika varandra och jag tänker i mitt stilla sinna hur det hade varit om jag nu var kvar i denna där lilla håla som jag så fridfullt och ovetande om värden bodde i innan
Så vad säger du syster?

Hur mår du egentligen i dag och vad åt du till middag?