Jag ska berätta om en flicka jag känner litegrann
I mars 2006 var hon med om en jobbig flytt till sin far i Borås
I borås möttes hon av storstadsliv med- och motgångar
Hennes nya vänner tog emot hemme med öppna armar
Dom stod i sol och regn
En vän med namn som ingen minns var speciel, lik på ett sådant olikt sätt
Andra kännslor började väkas
Det fanns något som gjorde dom två så lika
Familjen var det inte
För min vänns familj är splittrad så man inte skulle våga tänka sig så stor den är
Utseendet var det inte
För Flickan med namnet man inte minns var röd som en ros
Och vännen min är ett rosa litet måln
Personligheten var det inte
För vännen min var säker och stod själv utan att se vad andra såg
Flickan med namnet man inte minns var instängd i sitt självskadande och sig själv
Men ändå
Kanske var det något förbujdet som lockade?
Eller var det äkta mellan dessa flickor
Det långa röda håret.. så mjukt
Känner fortfarande den mjuka huden mot mina fingertoppar
Minns de fina former på den underbara kroppen
Det var aldrig meningen att det skulle gå så långt
Det var aldrig meningen alls
Det var bara lycko kännslorna jag kände när jag kysste när jag kysste den mjuka mun
Fast jag vet att rött och rosa skär sig fortsatte jag älska dig
Så lika men andå så olika