Just när det känns som om några endorfiner flög in i mig, började radioprataren tala om sorg, spelade Mozart och jag faller ihop......igen
Ögonblicket
....här i solen
åh vad njutbart
mår ju riktigt gott
och
hjärnan tänker att nu du ska du se att endorfinerna som dök upp blir fler och fler så att de kan hjälpa serotoninerna att nå fram till transmittorsubstanserna som får hjärnan att begripa läget
får hjärnan att förstå att läget är förändrat och att det nu är dags att GÖRA något åt rådande tillstånd -
så kom igen med fler endorfiner så det kan bli lite omrörning här innan hjärnans människa
går under........
och jag skrattar åt min tankeflykt -
åt bilden av endorfinerna med änglavingar
serotoninerna med tjocka hornbågade glasögon
transmittorsubstanserna slavlikt stressat högröda med gröna ränder
...här i solen
mår så gott
sjukdom utan att bli bitter......
jag hör radioprataren tala om sorg
hur man tröstar den som
ger dubbla budskap
för att sörjande gör det
att du som vill trösta och hjälpa
måste förstå det
att du bara SKA FINNAS DÄR
att DU får höra av dig att DU får ha tålamod
.......då brister det för mig
solstunden är till ända när
verkligheten drabbar mig
endorfinänglarna tar till flykten
hjärnans försök kom inte vidare
den här gången
heller.......