Jag trodde i min idioti att du skulle se mig.
Hur kunde jag för en tvivelaktig sekund tro något så dumt.
Jag hade hoppats på att det stod skrivet i pannan.
Eller att det syntes i mina ögon.
Eller i leendet jag sparade för dig.
Men jag gömmer mig bakom det avstånd som ligger tungt mellan dig och mig.
Så hur kunde jag för en hopplös sekund tro att du skulle kunna se
hur det står skrivet i min panna,
hur mina ögon glittrar när jag tänker på dig
eller att jag har sparat ett leende bara för dig.