Det finns en lägenhet
En angelägenhet
Där jag är annat än en sur obstinat tonåring
som har en massa jävla talang
i ett hörn
och aldrig får plats
drar i armar och ben
får det att rycka i stora sätesmuskeln
som älskar passionerat och längtar långt jävla bort och vill måla sitt rum svart och skriva en massa dikter om självmord och livet och den stora stora kärleken.

En angelägenhet
Där jag är sambo och vuxen
Som blinkar mot killen i fönstret mittemot
och funderar om jag kanske inte är
homosexuell
i alla fall
som älskar målmedvetet och skriker
i magen för det får inte vara
bara.
för det drar som bara fan

En lägenhet
Där jag är ansvar med rena lakan
som har gränser, dom är snävare än
jag
som söker en vän en
kraft
med en massa lust för dikter om
självmord och livet och den stora stora kärleken
som är livrädd för dem jag vill vara med
vara som
som tycker att det hela
med det ständiga sökandet
är sorgligt