Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om att inte vara rädd längre



Vi går ut
till slut

man måste ta ställning till skärande
i kött och svaren
som om de vore intressanta

(nej
jag tror nog hon är ganska död
ändå)

sen får man gå
ut

lämna

och vi går i ett svaj
och vi köper glass
och vi tycker

det var den godaste glassen
utan att vara rädd

och det spratt
och det spritte

i våra ansikten

---

så kommer de påtagliga

de tungas
rörelse

mot oss
som skrattar

med ångest
helt fläkande
nåbar

de skulle aldrig förstå nivån
det goda med glass

befrielse så fult
förpackad




Fri vers av Rakel Lorner
Läst 922 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-07-21 11:55



Bookmark and Share


    Bögen
Jag upplever att du målar kring ett tema - \"när det värsta har hänt kan inget värre hända\".
I krisen blir känslorna tydligare än någonsin, och alla ryms de parallellt i denna märkliga stund.
Väl fångat och förmedlat!
2007-07-29

  Elin R
Om det är möjligt tycker jag att detta är brutalt på ett försiktigt vis. Skärandet är illa vackert, allt mellan dödande och förtjusande vanilj. Jag vet inte vad det var som \"spritte i våra ansikten\", det gör mig lite rädd nästan, eller lite sorgsen. Väldigt berörande.
2007-07-22

  Prometeus
Jag känner (tyvärr) igen dessa känslorna. Tycker att du på ett skönt vardagligt och ganska ljust sätt skildrar ångesten. Mkt intressant läsning.
2007-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Rakel Lorner
Rakel Lorner

Mina favoriter
ego
Manodefensiv
pompeji