Jag är obönhörligt
instängd i mig själv.
Min själ är fjättrad
i hjärtats slutna rum.

Där sitter ångesten
etsad i väggarna
och paniken flödar fritt
i sällskap med skräcken.

Där är luften fylld
av vanmaktsdoft
och jag lyssnar endast
till ensamhetens andetag.

Själen skriker i förtvivlan -
desperata rop på hjälp.
Men det enda som hörs
är tomma ekon av sorg.