Grannbarnen dödar varandra
Med plastsvärd
Och har inte en tanke
På flickan
Som ligger i tunneln
Utan kläder
Och stolthet
Bland krossade drömmar
Och ihopskrynklade hjärtan
Strax intill hamnen
Där en man blev nedslagen
En sommar
För att han hade en ful t-shirt
Men solen gick upp igen
Dagen därpå
Som om inget hade hänt
Livet vänder aldrig om
Och lyfter upp dig
Efter att det har slagit undan benen för dig
Och Jag har slagit undan benen
På mig själv
Flera gånger om
Och intalat mig att det är bra för karaktären
Att se världen från ett annat perspektiv
Och kanske har jag rätt
Man kan trots allt bara ha rätt eller fel
Är det här allt det blir?
Det bor en pojke i min stad
Han går som om han ägde hela världen
Han gömmer fotografier
I innerfickan
Men de minnena kommer aldrig tillbaka
I något annat än pappersform
Och många anser att poesi bara är slöseri
Med papper och träd
De andra skriver av sig sin depression
I ren desperation
Medan jag vandrar mellan idioter
Och betong
av ren vana
Är andning bara en intränad reflex?
Nu dog någon igen
Och fick sina femton minuter i rampljuset
På nyhetsmorgon
För solen gick upp igen
Dagen därpå
Och jag har fortfarande inte förstått
Hur man koncentrerar sig på att passa in
Utan att glömma bort att andas