när orden slingrar sej som kåta snokar i ormgropar
flyter som ankor i motströms tomheta marvatten

när orden ratar alla mina meningsfyllnader
som magneter sugs till meningslösheter

när orden begiftar de sidlösa omslagen

då avbryter jag alla stålpennor
urinerar i bläckhornen
långsamt och omständigt
och under den största av våndor

just därför skriver jag
aldrig \"mer\"
numera

och du undrar
varför
men jag vet att du känner svaret
tyvärr