Dina andetag mot mitt bröst gör mig varm.
Helt varm inombords.
Att se dig le, det får mig att le.
Le på riktigt.
Även om det är en dröm du ler åt.
Det gläder mig att du ler som inte jag kan.
Ser månen där utanför.
Den lyser upp min trädgård.
Och min bur.
Så inlåst, så fast.
Tittar tillbaka igen & ingen är där.
Du är inte kvar.
Du var aldrig där.
Men månen är.
& den lyser upp min bur.
Kanske kan jag hitta dörren?
Komma ut härifrån.
Hitta dig.
Få se dig le, & kunna le själv.
För just nu är du bara en illusion.
En tanke.
En önskan.
(Tack iallafall för att du får mig att le en stund om natten.)