vandrar vi vidsides välkända villovägar
råmar skoveltjuren som i älskogs lustar
doftar älgskogens nyrepade tallbarrsmenyer
klövflyende med frustans andedräkter

som förstenade siluetter av bortflyende urtidsväsen
vakar den grå hägern över slipperstenars fästen
töreflödande torrtallar välmående vindviskor
bedagare grovgranars vindfallna rotvältor

sommarvarmt lugnvatten vilar nära forsrännet
näckens bländvita rosor vänder sin längtans kalkar
mot den saktmodigt dishöljda morgontrånader

fuktdrypande brunmossor kryper långsamt
mångtusenåra långsamt
utefter sippriga skrevor av gråkala graniter

den vindstilla tystnaden
förenas med det blytunga bruset
från utloppets forsfallande vattenvirvlar
sidenglansa strömstarar bottenleker motströms
uppströms fladdrar under rastlöst nigande
oroligt knixar strandledes vilostenen

fotföljer vandringsleden mot vitlavens rike
stöter tjäderhönan från äggandets boreden
träffas av vingslagens vinande cresendon
rullar som tordöns löften om framtider

som i ett trollslags lyhörda lyssnande
villsamt ekoniseras fiolittrans smekande toner
som i ett ögonblink av trollskheta stunder
skymtar jag näckens undersköna dotter
en ljushylt hägring av oskyla lockelser
uppströms dammen under Hässelås

stillar vi oss av stumhets beundran
naturens lyriska vibrationer
hemvandrar i tankar
om återvändor