I gryningen väcktes du upp
av en gammal vän
som med len röst sa
att du får komma hem.

Denna gryning när ditt hjärta
gav upp sin kamp
och ditt öga släcktes
som sett så många dagar

Han som varit din följeslagare
öppnade då sin dörr
och du fick stiga in.
En dörr till ett annat rike
en dimension bort.

Människan stänger dörrar
men han låter dem alltid
stå öppna.
För vi är alltid välkomna
att komma in.

När gryningen
blev till morgon
och morgon blev till dag.
Gick din själ in i den stora själen
där vandringen tar slut.

Många har vackra ord att säga
denna dag
då budet kom att du var död.
Du var ordets mästare
som hördes även i tystnaden.

Nu är det tyst i världen
och varje andetag hörs
när vi alla minns.
En konstnär som gått bort
från sitt värv.
Men i morgon ska någon annan glänsa
så konsten alltid är konstant.