Hej mamms!

Jag bestämde mig för att skriva ett brev till dig för att jag måste berätta en sak för dig.
Jag måste berätta hur stolt jag är över dig. Det kändes extra tydligt idag när jag träffade dig utanför AA-lokalen och du stod där så rak och dina ögon var glada igen. Jag är så stolt över dig, så glad att jag kan börja gråta av ren glädje.
Vet du? Jag tror att vi kommer att överleva, förstår du det? Du och jag, vi kommer att överleva. Vi klarar allt. Du klarar allt.
Jag cyklade där ifrån med tårar rinnandes längs kinderna, så upprymd, så fylld av hopp. För det står framtid i våra pannor och jag tror att jag kan lita på dig igen.
Man pratar om liv och kärlek och jag ler för du är mitt liv, du ger mig så mycket kärlek och frihet. Jag gråter när jag skriver det här för ingen kan förstå vad vi gått igenom. Hur stark du är, eller hur mycket du kämpar i motvind varje dag. Jag ger dig all min tro för att du ska orka lite till.

Idag insåg jag att vi klarade oss, förstår du det? Vi klarade oss och vi står rätt stadigt i orkanen. Jag skymtar sol, mamma, och jag tror att den lyser för oss.
Jag älskar dig.