Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Städar


Låt oss höja på skogsbrynet



Att se hur varelsen kommer till mötes. Att se in i dess vindruvemjuka ögon och lägga en hand. Att stå alldeles, alldeles stilla och höra träden knarra, rötter gno. Andetag genom lungor, större än dina. Att bli ett med dem, och försvinna. Att förstå det och plötsligt nysa.

Häst? Ko? Älg?

Så är allt borta.




Fri vers av Saga-Sofia
Läst 526 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-08-13 13:53



Bookmark and Share


  cohen
Sjukt bra.

Väldigt konstruktivt från mig.

Men det var verkligen sjukt bra.
2007-08-13

  Mikael Lövkvist
Fullständig närvaro med varandet. Magiskt.
2007-08-13

    ej medlem längre
Ett mästerverk.
Som andas naturlandskap, vildmark, frihet
och \"visdomsstyrka\", texten gör mig glad,
får mig att le och vilja ta en djuuuupt
andetag... *ahhhh*
2007-08-13
  > Nästa text
< Föregående

Saga-Sofia
Saga-Sofia