Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Igen och igen och igen

Kalla fingrar blir till kalla händer.
Det går neråt, runt om, i hela hela kroppen.

Plötsligt är jag varm igen.
Plötsligt har jag massa idéer.
Plötsligt är de borta.
Jag hann inte ens börja.



Hur känner jag mig?
Jag saknar dig.
Hur känner jag mig?
Jag vill ha dej?
Nu när jag inte längre kan få dig.
Hur känner jag mig?
Rastlös.


En föredetting, en av nåra till, lovade att finnas där.
Men aldrig får jag höra \"Hur mår du?\" Eller ens ett \"hej\".
Ensamt, så känns det, fast det finns 100-tals runt omkring.
Tänk att EN enda, kan \"radera hela 99 stycken\" av hela massan.




Fri vers av Prisma
Läst 258 gånger
Publicerad 2007-08-20 20:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Prisma
Prisma